Under sitt första år som USA:s president har Barack Obama åstadkommit en respektabel lista på politiska bedrifter.
Snart kommer han med stor sannolikhet att bli den första presidenten på 40 år som genomför en ordentlig sjukvårdsreform. Han har stabiliserat ekonomin med hjälp av ett enormt stimulanspaket och kostsamma stöd till banker och finansinstitutioner, återupprättat USA:s globala ställning, avslutat Bushepokens tortyr och prioriterat om trupper från Irak till Afghanistan.
Han har även radat upp ett dussintal väsentliga inrikespolitiska triumfer. Från en rejäl expansion av det sociala skyddsnätet, som innebär att miljoner amerikaner kan behålla sina bostäder och försörja sina familjer under den rådande krisen, till sjukförsäkringsprogrammet S-Chip, som ger sjukförsäkring till 4 miljoner barn, nödvändiga reformer av kreditkorts- och studielånssystem, lagar som motverkar lönediskriminering av kvinnor och etniska minoriteter samt en framgångsrik nominering av den första latinameri- kanska kvinnan till Högsta domstolen.
Ändå har hans popularitet rasat. Omkring hälften av ameri- kanerna är mycket nöjda med Obamas jobb som president, jämfört med 65 procent för ett år sedan. Liberaler kritiserar Obama för att inte tillräckligt mycket ha tagit avstånd från Bushs agenda, medan konservativa amerikaner försöker utmåla honom som radikal och slösaktig.
Men i själva verket finns det åtminstone tre mer komplicerade skäl till Obamas bristande popularitet.
Martin Gelin 